Helgen ägnade vi på Öisgården där vi deltog i Wilhelm Friberg Minnescup för pojkar födda 2010.
Vi spelade fyra matcher på lördagen och fyra matcher på söndagen. Speltid 1x 25 minuter. Ambitionen var att alla i laget skulle få matchning utifrån en viss nivåanpassning. Vilket kan slå lite olika för varje spelare individuellt men det här var precis rätt typ av cup och motstånd där man fick chansen att både spela ut och delta men framför allt axla ansvar.
Därför inför varje match så påminde vi killarna att man spelar för laget innan man spelar för att imponera på andra och man ska göra det man ska göra innan man gör det man vill göra. Detta är inte ett val som varje spelare kan ta ställning till. Ställer tränaren upp en spelplan ska den följas av alla efter bästa förmåga med 100% engagemang. Inga undantag.
För oss tränare gav det mycket att se hur killarna tog sig an utmaningen. Vi fick en bättre förståelse för hur vi ska gå vidare med truppen som helhet men även vilket utvecklingsbehov vi ser hos varje spelare individuellt. Vilket i slutändan är det viktigaste då vi vill främja deras fotbollsutbildning på ett positivt sätt.
Resultatmässigt finns det inte mycket att säga. Vi gick obesegrade genom hela cupen. Vi spelade oavgjort i en match. Men som sagt så var inte fokus på att säkerställa trygga segrar utan att inkludera alla och vidareutveckla en spelidé.
I våra bästa stunder när vi följde spelidén så radade vi upp ett spel som visade att alla timmar på Gaisgården inte har varit förgäves. Många mål kom från snabba förflyttningar med boll på få tillslag mellan flera lagdelar och distinkt avslut. Vi höll ihop det bra där bak, mycket ansvar på försvaret och vi fick se många som tog det ansvaret med beröm.
Överlag en solid insats sett över två dagar. Våra målvakter ska också få beröm. Som vanligt så står laget i tacksamhetsskuld till dom spelare som ställer sig mellan stolparna. Vi vet hur mycket alla vill spela.
Killarna ska också ha beröm för hur goa dom är mot varandra och mot alla runtomkring. Kul att se hur dom snackade och minglade med motståndarna. I slutändan så är det ju dessa killar och tjejers gemensamma intresse för fotboll som för dom samman och inte att dom spelar mot varandra i olika lag.
Men störst eloge ska dom ha som dök upp och stöttade laget när dom själva inte spelade. Alltid 💯 i min bok.
Då så, åter tillbaka till Gaisgården för mera nötande.
Tränarna / Gais P2010.
